Minnessida
En sida för de katter som vi har förlorat.
En sida för de katter som vi har förlorat.
Katter som vi förlorat är Felix vår cremefärgade huskatt och Boris vår första Neva Masquerade också han cremefärgad. Felix föddes 2005 och flyttade hem till oss på hösten. Felix var väldigt matglad och väldigt speciell. Han är pappa till vår Ofelia. Den enda kull han fick innan han kastrerades.
2014 bestämde vi oss för att hitta en ras som vi kunde tänka oss att köpa och eventuellt starta uppfödning på längre fram. Vi hittade vår älskade Boris (S* Acholes Jarino). Boris gjorde att jag kände att det var den här rasen som jag ville föda upp. Han var mycket speciell och tydde sig väldigt snabbt till Felix. Det var hans substitutmamma. De sov tillsammans, mös och Boris snuttade på Felix och Felix tillät det.
Hösten 2016 fick Felix akut hjärtsvikt med vätska i lungorna och vi tog bort han. Ungefär ett halvår senare (våren 2017) så märkte vi att Boris var låg och inte betedde sig som han brukar göra. Det visade sig att också han råkat ut för akut hjärtsvikt med vätska i lungorna och även han fick vandra vidare till sin älskade Felix. Vi brukar säga det att han dog av brustet hjärta för det var precis så det verkade. Nu är det tillsammans på andra sidan regnbågsbron.
2014 bestämde vi oss för att hitta en ras som vi kunde tänka oss att köpa och eventuellt starta uppfödning på längre fram. Vi hittade vår älskade Boris (S* Acholes Jarino). Boris gjorde att jag kände att det var den här rasen som jag ville föda upp. Han var mycket speciell och tydde sig väldigt snabbt till Felix. Det var hans substitutmamma. De sov tillsammans, mös och Boris snuttade på Felix och Felix tillät det.
Hösten 2016 fick Felix akut hjärtsvikt med vätska i lungorna och vi tog bort han. Ungefär ett halvår senare (våren 2017) så märkte vi att Boris var låg och inte betedde sig som han brukar göra. Det visade sig att också han råkat ut för akut hjärtsvikt med vätska i lungorna och även han fick vandra vidare till sin älskade Felix. Vi brukar säga det att han dog av brustet hjärta för det var precis så det verkade. Nu är det tillsammans på andra sidan regnbågsbron.
Svea vår svarta huskatt. Vår första katt. Svea föddes 2005 och dog 2020. Hon blev 15,5 år gammal. På slutet så var Svea multisjuk, njurarna var dåliga, starr, hon hade FORL, högt blodtryck och nån typ av hjärtfel. Vi fick ta bort henne då hon var på väg att få hjärtsvikt. Innan hon började att lida alldeles för mycket fick hon somna in.
Svea var en riktig virvelvind som liten kattunge men som lugnade sig ganska snabbt och helst skulle ligga nära när man sov. Ibland kunde hon på slutet komma med en mus skrikandes i munnen och släppa och vilja ha lite gos. Svea skulle alltid vara med där vi var. Inte påträngande utan bara sitta med. Bästa som fanns var att bli kammad, det älskade hon.
Så nu hoppas jag att hon är med sina kompisar på andra sidan regnbågen. Älskade tanten...
Svea var en riktig virvelvind som liten kattunge men som lugnade sig ganska snabbt och helst skulle ligga nära när man sov. Ibland kunde hon på slutet komma med en mus skrikandes i munnen och släppa och vilja ha lite gos. Svea skulle alltid vara med där vi var. Inte påträngande utan bara sitta med. Bästa som fanns var att bli kammad, det älskade hon.
Så nu hoppas jag att hon är med sina kompisar på andra sidan regnbågen. Älskade tanten...
Ofelia, dotter till Felix och Svea. Född i maj 2007 och vi tog bort henne sommaren 2023. Hon hann fylla 16 år men efter att ha levt många år på kortison med en mage som strulade så var det mycket som till slut gick fel. Hon fick njursvikt och tålde inte den kattmaten hon behövde äta för det, dåliga tänder och dåliga leder som vi inte kunde hjälpa henne med också på grund av magen gjorde att vi till slut bestämde oss för att nu får det räcka.
Mycket lik sin pappa till beteende, väldigt speciell tjej som älskade att leka med pinnar. Mot slutat hittade hon ofta leksaker, satte sig bredvid och började skrika. Då fick vi tala om att hon var en duktig tjej som lyckats fånga leksaken. Hon sov alltid i fotänden på sängen och använde mina ben som kudde, sen smög hon upp under natten och väckte mig om hon tyckte att hon behövde äta trots att det alltid fanns torrfoder där nere.
Ofelia är saknad men nu är hon med mamma och pappa på andra sidan regnbågsbron.
Mycket lik sin pappa till beteende, väldigt speciell tjej som älskade att leka med pinnar. Mot slutat hittade hon ofta leksaker, satte sig bredvid och började skrika. Då fick vi tala om att hon var en duktig tjej som lyckats fånga leksaken. Hon sov alltid i fotänden på sängen och använde mina ben som kudde, sen smög hon upp under natten och väckte mig om hon tyckte att hon behövde äta trots att det alltid fanns torrfoder där nere.
Ofelia är saknad men nu är hon med mamma och pappa på andra sidan regnbågsbron.